Dag 30 – Ett sista ögonblick

Detta ögonblick utspelar sig i Juni 2004. Jag har åkt till L i stockholm. Endast mina klasskompisar vet vars jag är. Det är endast några få fjuttiga dagar kvar av gymnasiet.

Den kvällen åker vi in till söder för att L ska träna. Jag lämnar mobilen i L:s lägenhet. Vi är borta några timmar och när vi kommer hem så ser jag att mamma försökt nå mig flera gånger. Jag ringer upp och hon frågar vars jag varit. Hittar ihop en lögn om att jag åkt bil med Anna (klasskompis) och glömt mobilen i hennes lägenhet.

Mamma säger att fammo är dålig och ambulansen har hämtat fammo och åkt till sjukhuset i Kalix, till akuten. Pappa är på väg dit. Ringer upp pappa och han säger med gråt i halsen att det ser illa ut. Fammo har tydligen fallit ihop i hallen.

Jag minns inte så mycket mer av kvällen/natten bara vilken panik jag hade. Jag måste hem nu! Min familj tror ju desutom att jag är hemma i lägenheten i Kalix. Mamma frågade om jag skulle till sjukhuset och jag fick åter igen hitta på en lögn. Kl 06 nästa morgon är jag på Arlanda och försöker få en plats på nästa flyg upp till Luleå.

Det tog mig ca 12h att komma hem. Jag hade tur att min barndomsvän matti kunde skjutsa mig från Kallax till kalix.

Min farmor dog på sjukhuset efter några dygn.

Efter det så får jag hjärtklappningar och blir orolig om jag har ett missat samtal från familjen.

Dag 29 – Mina ambitioner

Oj oj dom är många. Ta körkort, skaffa jobb, ta upp träningen med hundarna samt med mig själv mm mm mm

Dag 28 – Det här saknar jag

Min familj, alltså min mamma,pappa,bror & syster.
Jag önskar att jag kunde träffa dom oftare, åka hem oftare. Undra när jag kommer sluta säga hem om mitt barndomshem? Kanske aldrig.

Dag 27 – Min favoritplats

Arlanda. Kanske jätte konstigt men befinner jag mig på flygplatsen så är jag på väg hem. Antagligen hem tiill byn eller hem till lägenheten. En jätte bra plats. Älskar Arlanda.

Jag & barnen på Arlanda på väg upp till byn.

Dag 25 – En första

Första gången jag besökte ett spökhus var våren 04. Vi åkte på klassresa till Stockholm.
Vi besökte självklart Gröna lund och vi tuffade upp oss och vågade in till spökhuset. En första & en sista…

Jag har aldrig varit så rädd!! När man gått underfär halva rundan så kommer man ut på en balkong och jag tänkte på riktigt hoppa ut för jag ville inte gå den sista rundan innan helvetet tar slut.
När vi kom ut skrattade jag och grät samtidigt. Hela kroppen skakade.

Bild från googel.se

Aldrig mera…

Dag 24 – Det här får mig att gråta

När jag är trött så gråter jag av det mesta

Men i ”vanligt” tillstånd gråter jag av sorgliga filmer, När jag blir arg och av smärta. Jag har väldigt låg smärt tröskel men tydligen inte när jag föder barn..

Jag gråter säkert av mycket mer men det är vad jag kan komma på.

Dag 26 – Mina rädslor

Jag är riktigt rädd för att barnen ska fara illa, alltså riktigt illa eller i värsta fall dö. Jag är även rädd för att L ska dö så att jag blir kvar med, barnen, hundarna, lägenheten, alla lånen, bilen mm. Hur ska man orka med en sådan sorg när man har allt det där att ta hand om?

En rädsla jag fått sedan jag flyttat så långt från familjen är att om någon i familjen råkar ut för något. Det tar sin lila tid att komma hem. Så har jag ett missat samtal från någon i familjen slår hjärtat lite snabbare varje gång.

Så lite om mina rädslor.

Dag 22 & 23 – Det här upprör mig/ Det här får mig att må bättre

Detta upprör mig:
Något som jag blir galen på är människor som ska lägga sig i hur jag sköter saker och ting.
När någon kallar mig lillevän. (Känns som om jag är ett barn och har inge värde)
När jag är trött så blir jag upprörd på det mesta

Detta får mig att må bättre:
Är det en riktig sunkig dag är det nog endast en kram som hjälper.
Puss & Kram av min prinsessa
Ordentlig sömn och mat på rätta tiderna.

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Den 26 Juni 2003, En torsdag sent på kvällen går jag till parkeringen för att möta killen jag pratat med på nätet & telefon. Fjärillar i magen och undrar vad fan jag har gett mig in i. Ut ur en bil kliver en kille ut och säger – Hej Anna. Första tanken är ”Vad fan är det där?” Jag visste att L inte var svensk men han pratar klockren stockholmska så glöms det bort. Så Kärlek vid första ögonkastet? nja.. Men 12h senare sitter vi i bilen på väg ner till Stockholm. Jag tog med mitt pass ifall att han skulle röva bort mig från landet. Jag fattar inte att jag följde med över huvudtaget. Glad för det är jag idag men bra knäpp är man ju

Det skulle bara vara en sommarflört. Hur kan det bli seriöst när man har över 100mil mellan men det gick.

Så 7½år senare sitter vi här med 2 fina barn, 2 halvtokia pudlar, lägenhet mm.

Dag 20 – Den här månaden

sjuk sjuk sjuk. För att sammanfatta den första halvan av denna månad. Andra halvan blir tomten, julklappar, mys och månaden slutar med ett årskifte. 2011. Tiden rusar iväg.